tisdag, november 11, 2008

Födelsedag

Ännu en födelsedag.. dom envisas med att återkomma varje år.. förstår inte varför, en massa släckt o vänner som kommer o grattar o fikar o ger presenter. Borde väl egentligen se fram emot denna dagen som är "min egen" men får iställe ångest och vill springa o gömma mig under en sten och bara vänta tills dagen tar slut.
Skulle jag hitta en sten som är tilräckligt stor för mig att gömma mig under så skulle väl min kära familj hitta mig där o komma dit o gratta mig istället så det är väl ingen idé att leta efter ett gömställe.
Jag vet ju oxå att när väl alla kommit och vi sitter och fikar o jag har fått mina paket så kommer allting kännas mycke bättre, det är ju faktiskt ganska skönt o veta att det finns folk som tycker att "min dag" är värd att firas.
Ändå sitter jag har med en klump i magen och kallsvettas och önskar att denna dag ska ta slut så fort som möjligt.
I år har jag iallafall ånestdämpande medeciner som tar bort dom värsta panik kännslorna så i år kanske jag kan njuta lite av uppvaktandet.
Nu ska jag åka och hämta dotter på skolan och förbereda för kalaset, överlever jag dagen så skriver jag väl en snutt ikväll när jag mår lite bättre.

söndag, november 09, 2008

"Fyra Bugg Och En Cocacola: äger!"

Pyret Sinna Maria Hulth
2008-11-08

Crazy

Jag har världens smartaste katt, Crazy kom in kom in i köket varpå Kai gav honom ett glatt hej o Crazy svarade "mmmhheeiij" Kai som inte hörde riktigt vad Crazy sa frågade vad han menade med "nej". Han sa faktikst hej försvarade jag honom med och frågade Crazy om de va hej han hade sagt, "mmjaaaa" fick jag då som svar och Kai envisades med att katten då ljög och frågade Crazy om så var fallet "neeiiej" svarade katten då och gick sedan vidare till den platsen där matskålen hade stått tidigare under dagen och såg lite smått förvirrad ut när det var tomt där. Kai frågade gå Cazy om han hade tappat bort sin mat o Crazy muttrade fram ett "mmrm". Då gick Kai till det nya stället där maten står och ropade på Crazy som snabbt kom och började äta.
När Gubben hörde att Crazy satt och åt kom han in i köket och såg förvirrad ut när det inte fanns nån mat där de brukar finnas mat Kai gjorde då samma sak med gubben för att visa vart maten hamnat men han sätter sig framför Kai och tittar upp på honom och ser ut som ett levande frågetecken ända tills Kai lyfter upp honom och sätter honom bredvid Crazy varpå Gubben kan påbörja sin måltid

Trygghet borde vara en självklarhet.

Jag älskar mina barn över allt annat på denna jord vilket dom flesta andra föräldrar oxå. När jag har barnen hemma och nån av dom får för sig att vakna gallskrikandes av en mardröm mitt i natten och jag lägger mig och håller om min dyrbaraste skatt för att låta henne somna om tryggt i min famn kan jag inte låta bli att tänka på hur underbart det skulle vara att vara liten igen och lita på sina föräldrar helt och hållet och tro att mamma eller pappa kan lösa alla problem i hela värdlen.
När jag ligger där och njuter av mina barns kärlek och fullständiga tillit så kan mina tankar ofrivilligt hamna hos alla dom barnen som oxå litar helt fullt ut på vuxen världen för att sen bli svikna av dom som ska skydda dom och ta hand om dom.
Jag tänker på barn som Ängla eller som Max och Saga eller som Madelen. Jag tänker även på barnen som blir svikna av sina egna föräldrar, misshandlade, mördade och våldtagna.
Jag kan inte tänka mig hur hemskt det måste kännas för ett litet barn som blir utnyttjad på något vis av dom personerna som ska skydda, älska och fostra dom.
När jag ligger där i sängen med mina änglar och tänker på alla dessa miljoner barn som inte får den kärlek dom förtjänar så känner jag att jag måste göra nånting.
Jag vill kunna hjälpa alla dom oskyldiga barnen, jag vill stoppa allt våld som förekommer mot barn, jag vill att alla barn ska må bra och känna trygghet.
Jag känner mig så oerhört hjälplös. Vad kan jag göra? Hur kan jag hjälpa?
Dessa tankar kan hålla mig vaken i flera timmar ibland och ändå kommer jag inte på en enda liten sak som lilla obetydliga jag kan göra för att stoppa denna sjuka verklighet.

lördag, november 08, 2008

Sälja sand i Sahara

Om någon skulle lyckas med de konststycken så är det nog min dotter.
Sinna gick ut och lekte idag och kom sedan hem och berättade att hon hade sålt saker på gatan till folk som gick förbi, då blev jag orolig att hon hade fått tag i min mobil eller ett kontokort eller liknande och sålt för en billig peng. Efter en liten utfrågning fick jag reda på att hon plockat stenar som hon tvättat i en vattenpöl så att dom skulle bli fina till försäljningen.
Tydligen köper folk småsten när Sinna kommer med sina argument om hur fina dom är osv, hon är jävligt duktig på att prata för sig.
Jag har inte en blekaste aning om hur mycke hon lyckades tjäna ihop på stenarna, för min om tänksamma dotter har tröttnat på att jag alltid säger att de inte finns pengar när vi är o handlar o hon vill ha nånting. Så Sinna la i sina ihop tjänade pengar i våran burk med småpengar.
När jag och Kai senare försöker förklara för henne att om hon jobba och tjänar pengar så är det ju hennes pengar så argumenterar hon med att det minsann är hennes chef som ska dom pengarna, vi lyckades tillslut få henne att förstå vad lön är för nånting, men då argumenterar hon med att det är affären som ska ha hennes pengar (hur ska man kunna handla annars).
Hon har så pass bra affärs sinne att hon lyckas sälja småsten till förbi passerande men inte tillräckligt för att fatta att hon ska behålla pengarna själv.
Förhoppningsvis lär hon sig det snart oxå...

Manboobs

Kai kom ut ur duschen endast iklädd en handuk varpå hon upptäckte sår på hans ben "kackars kai" säger då Saga och ska börja trösta honom. När hon tyckte att han va färdig tröstad tittade hon på bröstkorgen och upptäckte en antydan till manboobs o hon reagerar genom att säga " oj.. Kai tuttar.... Kackars Kai" när jag då försöker förklara för henne att han får skylla sig själv att han har tuttar tittar på mig och blir arg o säger bestämt NEJ!
Det är minsan inte Kais fel att hans kropp är felbyggd och han har en massa feminina kroppsdelar.
Fem minuter senare när hon konstaterat att de kanske inte va så jävla synd om honom iaf kom hon på idén att Kai va hennes alldeles egna jätte stora håriga Nallebjörn.
Barn kan vara så söta ibland, nu blev hon dock lite snällare, hon sitter här bredvid mig och tittar kärleksfullt in i Kais ögon o klappar honom på kinden o förklarar att han är hennes ängel.

torsdag, november 06, 2008

Ja...

Vaknade vid 8 i morse av att syster ringde med nyheten om att min äldsta dotter hade snattat i djur affären för ett par dagar sen. Inte allt för trevligt att få den nyheten när man är ny vaken.
Klev upp ur sängen och gjorde mig iordning för att gå hem till syster och sitta barnvakt åt Filip ett par timmar.
När sedan Sinna kom hem från skolan ställdes hon mot väggen och efter många om och men erkände hon motvilligt sitt brott, aldrig sett henne så rädd förut. Det va bara att ta ungen och stöldgodset och åka till djuraffären så hon fick göra rätt för sig.
Duktig som hon kan vara lämnade hon ifrån sig sakerna, bad om ursäkt och betalade för grejerna med sina surtförvärvade pengar. Endast 8 kronor fick hon kvar. Så rädd som hon blev så borde hon inte göra om samma misstag igen, kan inte varit kul att bli av med pengarna som hon sparar ihop till utlands semestern heller..

Den dåliga starten på övervägs dock av en fin avslutning med månskenspromenad på sandstranden och romantisk middag med levande ljus tillsammans med min älskling.