Sympati hypokondriker

Finns det inte ett ord för de? När man tror att alla i ens närhet är dödsjuka hela tiden.
Sagas pappa är sjuk, så nu har jag setat o oroat mig för hur man ska förklara för ett litet barn vad som hänt om det värsta skulle hända, vilket det naturligtvis inte gör (tvungen att skriva de för att lugna ner mig själv :P).
Efter flera dagars funderande på de så börjar Sinna insjukna i nån mystiskt sjukdom, googlade lite på hennes symptom o det första som kom upp var pesten, visserligen var det bara feber som stämde in på den diagnosen men inte fick jag mindre panik för de.
Nu har mitt stackars barn legat sjuk i fem timmar o jag har hunnit ta tempen, ta pulsen, kurera med alvedon, ringt hälsosjukvårds upplysningen samt googlat på alla hemska sjukdommar jag kan komma på.
Inget har lugnat ner min sympati hypokondri istället sitter jag o tycker synd om henne som måste vara sjuk på sin födelsedag (11 dagar kvar).
Paniken växer o jag känner att jag måste hitta en diagnos till henne för att få henne att må bra igen.
Nu lider ju inte hon lika mycket som jag inbillar mig att hon gör o hon är säkert frisk imorgon.
Nu sitter Saga o säger att hon oxå har ont i huvudet, säkert en epedemi på gång här hemma.