Pga onödiga missförstånd och dumma bråk mår man väl inte så tipp topp just nu, jag har ju mina barn här iaf så jag mår ju bättre än på länge tack vare det.
Älskar mina änglar över allt annat på hela jorden.
Efter att ha försökt reda ut ett av alla missförstånd går jag hem från skolan med Sinna som cyklar, hunden har jag med mig och Saga på armen för hon ville gå istället för att åka vagn. Naturligtvis måste det regna då oxå, jag som inte äger några regnkläder blir dyngsur.
Då, från tomma intet kommer det en cyklist som jag aldrig sett förut som ropar till mig "Fan vad du kämpar, bra jobbat".
Vad glad man blir när en total främling tar sig tid för att komma med uppmuntrande ord. Vägen hem i regn och rusk kändes inte riktigt lika lång efter det.
Tack främling
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar