Snart är även hela det här året slut.
Så nu tycker jag att vi tar oss en liten tanke stund och minns det gångna året.
Året har utsetts till det internationella astronomi året, internationella naturfiberåret och Naturens år.
Lite händelser vi minns:
Id-kort för folkbokförda i Sverige
En ny typ av id-kort införs för folkbokförda i Sverige. Id-korten utfärdas av Skatteverket och kan sökas av dem som har fyllt 13 år.
Norge tillåter samkönade äktenskap
USA får sin första icke vita president
Josef Fritzl döms till livstid
Italien och Danmark har fått varsin ny prins
Aarne Arvonen avled
De sista brittiska soldaterna lämnar Irak
måndag, december 28, 2009
söndag, december 20, 2009
Hon försökte igen!!
Ytterligare ett mordförsök från Ginas håll exakt samma tillvägagångs sätt som förra gången, denna gång kom det dock ingen bil så även denna kamphunds attack gick bra
Julstök
Igår hade vi julstäd hemma, Sinna fick i uppdrag att städa sitt och Sagas rum med de vanliga protesterna om att det inte är hon som stökar ner där inne. När jag sa till henne att hon nu har chans bevisa det genom att hålla rent hela veckan när Saga är borta å gick det plötsligt jätte fort att få det rent och fint där inne. (fortfarande rent efter ett dygn så hon kanske har en poäng i att det är lillasyster som står för det mesta stöket).
Efter städningen blev det pepparkaksbak som var väldigt uppskattat av Sinna. Efter en dag full med städning o bakning med det myspys framför tvn med kakor och godis som för ovanlighetens skull inte blev uppätet..
Nej nu måste jag ta dag i dagens lunch så resten av gårdagen får förbli ett mysterium för er
Efter städningen blev det pepparkaksbak som var väldigt uppskattat av Sinna. Efter en dag full med städning o bakning med det myspys framför tvn med kakor och godis som för ovanlighetens skull inte blev uppätet..
Nej nu måste jag ta dag i dagens lunch så resten av gårdagen får förbli ett mysterium för er
fredag, december 18, 2009
Jag blev nästan dödad av en kamphund!
Igår var jag och syster ut på promenad med hundarna. Efter en stunds promenad så kom det en bil åkande mot oss så jag gick upp mot vägkanten in i en snövall, då händer det, jag står där och väntar på att bilen ska åka förbi och hör hur den fullvuxna amstaffen smyger upp bakom mig.
Precis när bilen ska åka förbi känner jag hundens huvud mot mina ben som trycker ut mig mot vägen. Hon försökte knuffa ner mig under bilen!
Jag klarade mig utan skador då jag lyckades hålla mig på fötterna trots Ginas försök att knuffa ut mig i vägen. Resten av promenaden gick hur bra som helst utan ytterligare mordförsök från systers hund.
Precis när bilen ska åka förbi känner jag hundens huvud mot mina ben som trycker ut mig mot vägen. Hon försökte knuffa ner mig under bilen!
Jag klarade mig utan skador då jag lyckades hålla mig på fötterna trots Ginas försök att knuffa ut mig i vägen. Resten av promenaden gick hur bra som helst utan ytterligare mordförsök från systers hund.
tisdag, december 15, 2009
Vad ska man göra?
Min dotter berättade i morse för mig att en gubbe i vit volvo försökt locka med sig två små flickor häromdagen.
Ska man behöva följa med barnen överallt och titta misstänksamt på alla vuxna som är i närheten?
Ska man låsa in barnen så att man vet vart man har dom hela tiden?
Spelar det någon roll hur mycket man försöker förklara för barnen att det finns ingen kattunge, hundvalp eller bortsprunget barn? Har dom det i åtanke när det väl kommer en "snäll tant eller farbror" som ber om hjälp? Eller kommer dom följa med ändå fyllda av empati för det påhittade bortsprungna djuret/barnet?
Om barnen har lyssnat på alla varningar och inte följer med frivilligt så finns ändå risken att dom tas med våld in i bilen/bussen/skjulet.
Att man som förälder ska behöva oroa sig för att aldrig mer få se sitt barn eller få hem ett barn som är skadat för livet så fort dom försvinner utom synhåll är en bister verklighet.
Risken att någonting händer är liten men om någonting händer är det ödesdigert.
Ska man behöva följa med barnen överallt och titta misstänksamt på alla vuxna som är i närheten?
Ska man låsa in barnen så att man vet vart man har dom hela tiden?
Spelar det någon roll hur mycket man försöker förklara för barnen att det finns ingen kattunge, hundvalp eller bortsprunget barn? Har dom det i åtanke när det väl kommer en "snäll tant eller farbror" som ber om hjälp? Eller kommer dom följa med ändå fyllda av empati för det påhittade bortsprungna djuret/barnet?
Om barnen har lyssnat på alla varningar och inte följer med frivilligt så finns ändå risken att dom tas med våld in i bilen/bussen/skjulet.
Att man som förälder ska behöva oroa sig för att aldrig mer få se sitt barn eller få hem ett barn som är skadat för livet så fort dom försvinner utom synhåll är en bister verklighet.
Risken att någonting händer är liten men om någonting händer är det ödesdigert.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)